I väntans tider

Jag har aldrig haft speciellt gröna fingrar och i princip alla växter jag nånsin har tagit in i mitt hem har dött. På senare år har jag dock fått upp ögonen för det här med växter och håller därför på att träna upp min botaniska förmåga.

För några år sen när mina fina orkidéer blommade ut så bestämde jag mig därför för att prova att få dem att blomma igen. Enligt vad jag hört skulle det vara JÄTTEsvårt och kräva exakt rätt mängd sol och vattning för att något annat än bladen skulle växa. Den ena orkidén lämnade kvar väldigt fula stängler, så jag klippte av dem och hoppades att nya skulle växa ut. Det här är drygt ett år sen och den andra orkidén har både hunnit blomma och blomma ut på nytt, medan den första har stått oförändrad.

När vi flyttade till Linköping för snart ett år sen så var jag på vippen att kasta den eftersom den ändå inte visade några tecken på att vilja blomma, men sambon sa stopp. Det skadade väl inte om den fanns kvar liksom. Så kvar blev den och har sen dess stått i vårt sovrumsfönster. För snart en månad sen upptäckte jag dock att nya stängler var påväg och efter ca två veckor var de i fullhöjd med massor av knoppar. Sen dess har jag med spänning följt utvecklingen och sett hur knopparna har växt sig större.

 

Växande knoppar 22 maj 

 Ännu större knoppar med något mer blomlik färg 31 maj

Det är så fantastiskt spännande att följa den här växten och jag är så spänd på den dagen då knopparna slår ut. Fortsättning följer...