Vi åt lunch på en restaurang vid hamnen och sen hittade vi en mysig vandringsled på 4,5 km längsmed de gamla fiskehusen. Vägen var bred och grusad, vilket gjorde det lätt att få med barnvagnen. Trodde vi ja... Bara några hundra meter längre bort smalnade vägen av och blev istället en stig och sedan blev vägen mer och mer otillgänglig för vagnen.
Bra barnvagnsväg
Smalt och lite stenigt
Tillräckligt stenigt för att behöva lyfta vagnen
Spänger
Uppförsbacke
Sander tyckte att det var kanon att bli buren och sov som en stock
I slutet av leden kon vi fram till ett utkikstorn, Saltkaret, varifrån man kunde se hamnen och ut mot havet. Jag och Joel gick upp medan pappa väntade med Sander. Det var verkligen en fantastisk utsikt!
Sen lämnade vi Kvarken och åkte till Strömsö. Därifrån sänds en finlandsvensk variant av Äntligen hemma och vi gick runt och tittade på sakerna de hade byggt. Det bästa med Strömsö var dock badplatsen där jag och Joel tog ett dopp. Vattnet var dock väldigt kallt så vi var snabbt uppe igen.
Vi laddar för att hoppa i
Väl tillbaka på Vainios så grillade vi och när vi satt och åt som bäst så satt en duva i trädet ovanför och sket pappa i nacken. Joel förklarade krig mot duvan och försökte kasta en golfboll på den. Han fick dock snart sluta eftersom det var större fara för vårt liv än för duvans. Pricksäkerheten var inte den bästa och trädet var fullt av grenar som golfbollen kunde träffa och studsa tillbaka. Istället flyttade vi bordet bort från trädet och fortsatte äta. Givetvis hann vi med några omgångar Kasta gris innan läggdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar