Vad som hände med bilen

Den korta versionen: 
Vi var på väg hem från Umeå när bilen la av. Vi fick ringa bärgare, lämna in bilen på verkstad och åka nattåg tillbaka till Linköping. Sen fick vi fixa och trixa för att få hem bilen när den var lagad.

Den långa versionen:
Det var lördag morgon och vi skulle åka hem från Umeå, där vi hade varit på bröllop dagen innan. Jag satt bakom ratten och skulle precis gasa på för att komma upp på påfarten till E4an när jag kände att bilen inte svarade. Jag växlade ner, men fick ingen respons. Sen började bilen skaka och en varningslampa började blinka. Jag, som är inte är pålitlig i såna här situationer, börjar skrika helt hysteriskt och Joel sa åt mig att svänga av så fort som möjligt. Efter nån kilometer hittade vi en kontrollplats där vi svängde av. Efter en snabbkonsultation med pappa över telefon så ringde vi till Assistanskåren som skickade en bärgare. Han körde oss till närmaste bilverkstad, som såklart var stängd för helgen och skulle öppna på måndag igen. Så där stod vi, med massa packning och en grinig bebis utan att veta hur och när vi skulle komma hem.

Det var dock tur i oturen att bilen la av så nära Umeå, för kort efter att bärgaren hade lämnat oss så kom vår räddningskaravan, nämligen bruden, brudgummen och några bröllopsgäster. De lastade in våra grejer och sen åkte vi alla in till ett fik i stan. Där träffade vi lite ytterligare bröllopsgäster och vi pratade lite strunt och åt en efterlängtad lunch. Med mat i magen så började jag och Joel så smått att fundera på hur vi skulle göra. Vi kom fram till att det bästa alternativet var att ta nattåg hem och oroa oss över bilen senare. Efter lite strul hit och dit så fick vi tag i biljetter till nattåget, men dessvärre i delad kupé, vilket knappast kändes optimalt med en tremånadersbebis. Efter att ha hängt med folket ett tag till så fick vi låna Joels kusins hotellrum mitt i stan. Sander somnade som en stock när vi kom dit och vid middagstid gick vi till en mataffär och handlade färdkost och så köpte vi med oss middag som vi åt på hotellrummet.

Tåget skulle gå 23.42 från Umeå, men strax innan vi skulle börja gå till tågstationen så såg Joel att det var försenat till 01.07. Jippi... Strax efter 00.30 började vi sen att gå till tåget. Umeå en lördagsnatt innebär såklart ganska mycket liv och rörelse och dessutom pågick något bilevenemang i stan, vilket gjorde att det åkte massor av bilar i karavan och förde ett väldigt oljud. Sander sov dock som en stock i vagnen, vilket var skönt.

När tåget äntligen kom så var vår kupé låst. Vi fick montera ner barnvagnen och stuva in alla grejer i ett bagageutrymme som jag vaktade medan Joel gick och hämtade en tågvärd. Till vår lycka så visade det sig att vi var ensamma i vår kupé och vi somnade gott till slut. På morgonen bytte vi tåg i Stockholm och var sen hemma i Linköping framåt lunch på söndagen.Där fick vi en trevlig överraskning när vi tittade i jordgubbslandet. Vår första egenodlade jordgubbe var mogen! Den var fantastiskt god.

På måndag morgon ringde jag verkstaden som sa att de hade mycket att göra och inte skulle hinna kolla på bilen förrän tidigast tisdag. På tisdagen kom domen. Bilen snedtände på cylinder 4 och de skulle behöva byta tändkassett och tändstift och grejerna skulle finnas på verkstaden på torsdag förmiddag. Jag förklarade läget, att vi hade en som kunde hämta bilen åt oss senast kl 12 på torsdagen och annars skulle det dröja till 21 juli innan vi kunde lösa hämtning. De fick visst lite eld i baken för bilen blev klar i tid så att Hannah kunde hämta bilen och köra ner den till Linköping. Så nu är bilen hemma igen. Vi är många tusenlappar fattigare förstås, men vi har vår bil tillbaka. Slutet gott, allting gott!