Kemikalier och gifter, ett uppvaknande

Jag har alltid sett mig själv som miljömänniska och försöker leva så miljövänligt som möjligt. Jag källsorterar, är vegetarian, åker kollektivt eller cyklar när det är läge, äter mycket ekologisk mat och handlar second hand. Jag inser dock nu att jag har varit väldigt naiv när det gäller plaster och kemikalier.

Den första aha-upplevelsen kom på Öppna förskolan för en tid sen då en kvinna föreläste om projektet Giftfri förskola. Efter det påbörjade vi en stor plastbantning hemma och bytte ut alla matlådor mot glas, köpte matlagningsverktyg i rostfritt och trä och slängde ut alla teflonstekpannor. Nästa uppvaknande kom nu i helgen då jag började läsa boken "Makt Plast Gift & Våra Barn" av Ethel Forsberg, generaldirektör på Kemikalieinspektionen. Nu har jag verkligen ont i magen och mår så dåligt över alla kemikalier som finns överallt.

Visste ni till exempel att:

• Bomullsplantager upptar drygt två procent av världens odlingsmark, men besprutas med elva procent av den totala mängden kemiska bekämpningsmedel
• När klädleveranser från ett lågprisland packas upp är det så illa att butikspersonal på våra stormarknader och i klädkedjornas lager och butiker måste ha skyddsutrustning för att inte bli sjuka. Detta för att kläderna är fyllda med antimögelmedel för att klara de långa resorna till Sverige och som är allergiframkallande
  
• Kemiindustrin sätter vinstintresse framför miljöns och människors hälsa. Flera kemikalier som finns i produkter vi köper är hormonstörande. Exempel på dessa är PCB, ftalater, bromerande flamskyddsmedel, bly, kvicksilver och olika kemiska bekämpningsmedel.
• Bisfenol A (BPA) en av världens mest producerade kemikalier och används idag främst till plasttillverkning. Det g er en hård, genomskinlig och slagtålig plast, men kan också skada kroppens signalsystem och ge allvarliga ögonskador, irritation i luftvägarna, allergiska hudreaktioner och skador på fortplantningsförmågan.

Just nu känner jag mig både lurad och väldigt naiv. Jag har ju vetat att plast är dåligt, men inte hur illa det verkligen är. Jag och Joel har diskuterat det här mycket de senaste dagarna och båda känner en stark drivkraft att försöka göra något åt det här. Vi inser att det tyvärr är en utopi att bli helt giftfria, men det finns mycket vi kan göra.

I första läget nu så ska vi läsa på och samla på oss fakta för att veta i vilken ände vi borde börja. Jag har gått med i ett antal facebookgrupper med tema giftminskning och har hittat några bloggar om att försöka leva mer giftfritt. Min tanke är att blogga om de steg vi tar, både för att sprida kunskapen, men mest för att bevisa för mig själv att vi faktiskt går framåt. Om någon har råd och tips på vad vi kan göra, så tar vi tacksamt emot dem.

För även om jag känner mig otroligt maktlös just nu så försöker jag ha ett positivt mantra, som också återkommer i boken.

"Tänk på att varje sak du gör är bättre än att inte göra något alls".