Ms Handy woman! Det var roligt i början...

Om 2 månader flyttar vi in i vårt nya radhus och det är såklart många saker som jag vill fixa och köpa till vårt nya hem. Varken ekonomin eller mitt miljöhjärta tål dock alldeles för mycket nyinköp, så för några veckor sen bestämde jag mig för att måla om ett gäng möbler för att ändå få en känsla av nytt. Sen dess har jag slipat och målat fyra stolar, två soffbord och en byrå. Även om det krävs mycket jobb, så brukar jag gilla sånt här och tycka att det är riktigt roligt! Innan idag hade allt behandlats grundligt med både kvistlack, grundfärg och två lager lackfärg. Arbetet har därefter stått still ett tag, men igår fick jag äntligen tummen ur och åkte och köpte klarlack.

Idag efter lunch satte jag så igång med första lagret av två (sjätte strykningen sammanlagt), men redan efter ett par minuter så började jag känna ett sånt motstånd mot att fortsätta. Det var så tråkigt och pilligt och jag svor högt över min dumhet att dra igång det här projektet från första början. Varenda penseldrag blev en pina och min enda motivation blev att jag skulle tillåta mig själv att gå och köpa glass när strykningen var klar, trots att jag egentligen har sockerförbud. Sambon skrattade mest åt mig och mitt dåliga humör (knappast någon hjälp) och när jag var klar så hade han dessutom mage att förbjuda mig från att köpa den där glassen som jag hade lovat mig själv. Så nu sitter jag här, utan glass, men med ett gäng möbler som om några timmar måste lackas en vända till. Fan fan fan!!

                                       Mina nymålade möbler som jag inte tycker om just nu.