Idag har vi varit på ett spännande möte, Joel och jag. Vi har nämligen fått se vår nya inneboende som flyttar hem till oss nästa år. Det var lite av en envägskommunikation för den såg inte oss, men dess existens blev för oss alldeles extra påtaglig under mötet.
Den är just nu ungefär lika stor som min tumme och medan vi tittade på den så rörde den sig litegrann och vi kunde se ett hjärta slå. Den är förklaringen till att jag har mått så ruskigt illa de senaste veckorna.
Enligt beräkning så får vi träffas på riktigt i mitten av mars och det mötet ser vi verkligen fram emot. Fram till dess blir det en lång tid av väntan och förberedelser inför den stora dagen. Spännande och läskigt på samma gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar