Min andra förlossningsberättelse

Bloggen lever igen! I alla fall tillfälligt. Det är nu tre veckor sen jag födde mitt andra barn och jag vill gärna dela med mig av upplevelsen. Sen får vi se hur det går med bloggen i övrigt. Jag har inte bestämt hur jag ska göra.Om någon är nyfiken på min första förlossningsberättelse, så kan den läsas här.

Jag var beräknad till 10 april, men eftersom mina barn inte kan passa tider, så gick jag över tiden även denna gång. På kvällen 18 april hade jag ganska regelbundna och smärtsamma värkar. Vi ringde hit svärmor som skulle vara barnvakt. Hon kom omkring midnatt och strax därefter avtog värkarna helt. Typiskt!

Under dagen sen så hade jag lite småont mest hela tiden och eftersom Sander inte går på förskolan på onsdagar, så fick Joel vara föräldraledig och ta hand om honom. Det var välbehövligt. Jag låg en stund i badkaret och spenderade annars större delen av dagen framför tvn. Vid middagstid kom svärmor tillbaka eftersom jag ville åka in på en kontroll. Jag hade haft oregelbundna onda värkar (ibland var femte minut, ibland var 40:e) i flera dagar och var rätt less. Kl 21 fick vi en tid för kontroll på förlossningen, även om de sa att jag troligen skulle bli hemskickad med värktabletter. Pga detta så gav vi inga direkta instruktioner till svärmor. Medan Joel hämtade bilen, så sa jag lite snabbt vilka ytterkläder Sander skulle ha på förskolan nästkommande dag, "men vi kommer som sagt hem igen om en stund". BB-väskan tog vi med oss, men lämnade den i bilen, som vi dessutom plikttroget ställde i parkeringshuset istället för på förlossningsparkeringen. Någon annan kunde ju behöva platsen bättre.

Väl på förlossningen så frågade personalen mig om vi skulle välja ett undersökningsrum eller ett förlossningsrum. Jag visste inte vad jag skulle svara, men eftersom jag tyckte mig ha onda värkar, så valde sköterskan ett förlossningsrum. Vi lämnades själva i rummet medan sköterskan skulle ha överlämning med nattpersonalen. Då bröt jag ihop. Jag såg på sängen och alla maskiner och min förlossningsrädsla kom över mig. Allt jag ville var att åka hem och jag var så förbannad på mig själv som hade blivit gravid igen. Joel tröstade med att vi snart skulle få åka hem igen. Jag skulle ju bara undersökas.

Nattpersonalen kom in och satte CTG och därefter var det dags för undersökning. Vi hade då varit på förlossningen i en halvtimme och jag hade bara haft en enda värk. Barnmorskan grävde omkring där nere i vad som kändes som en evighet. Medan hon höll på, så gick vattnet och jag insåg att vi inte skulle få åka hem igen. Hon berättade att jag var öppen 6 centimeter. Joel och jag tittade förvånat på varann. Jag hade ju knappt haft några värkar! Vid det laget var jag inte rädd längre, utan helt uppe i vad som skulle göras.

Efter att vattnet hade gått, så kom värkarna något tätare, men de blev aldrig riktigt regelbundna. Personalen undrade om jag ville ha epidural, men jag tyckte att jag hade läget under kontroll, så jag ville avvakta. Vår fantastiska undersköterska tryckte en värmedyna mot ryggen på mig under varenda värk och det var helt fantastiskt! Jag var jättenoga med att slappna av och andas på rätt sätt och det hjälpte faktiskt mot smärtan. Mellan värkarna satt jag och småpratade med personalen, drack blåbärssoppa och hade det rätt bra. När jag var öppen 8 cm så fick jag lustgas. Kort därefter började jag känna ett starkt tryck och kroppen tog över. "Jag vill ha bäckenbottenbedövning!", skrek jag och det fick jag. Sen fick jag tillåtelse av barnmorskan att krysta och 15 minuter senare, 20 april kl 01.46, kom Florian ut. 3950 gram, 53 cm och massor av mörkt hår!